Trädgårdshöns

Alltså, jag har nog dillat om att skaffa höns i nästan tio år. Jag tror att det hela började med en serie trädgårdsprogram, producerade av BBC och med en viss Alys Fowler som programledare. Hon hade en sådan där typiskt brittisk trädgård, bakom sitt hus, omgärdad av murar helt rektangulär och ganska pytteliten. Och där strävade hon efter att bli självförsörjande på grönsaker. Det var programidén.

Skeptisk redan på den tiden, genomskådade jag nog det där med ”självförsörjande” efter en enda minuts tittande på första avsnittet. Men hennes två trädgårdshöns, som bodde i ett litet hägn längst ner i trädgården, fastnade i mitt huvud. Så vänliga och sällskapliga. Alys själv pratade med dem och om dem som om de var gamla väninnor. Att man kan ha höns utan tupp och en massa hönsgård och sådana dyra och utrymmeskrävande saker! Och att höns är som vänner. Det är ju fantastiskt. Hade jag ingen aning om.

Sen insåg jag att man kunde låna hela böcker på biblioteket om höns. Så då gjorde jag det. Och ju mer jag läste, desto mer övertygad blev jag om att höns – det var grejen för mig! Men han den där maken, han var nog inte lika övertygad han, så hela projektet blev liksom inte mer än en massa drömmerier och många timmars hängande över bilder på olika raser och konstruktionsritningar till det optimala boendet.

Tills i sensomras.

För då dök nämligen hönan Hönan upp ute i Rörbäckens trädgård. Hon var en gåva som våra dåvarande hyresgäster tagit emot från en bekant med märkligt sinne för humor och hon var den fredligaste lilla varelse man kan tänka sig. Hon rörde sig fritt över hela området och blev snabbt du med såväl kunder som med min svärmor G. Hönan och jag gillade varandra, för hon gav min butik en ny, oförutsedd dimension och jag gav henne fri tillgång till ogräs, kryp och solrosfrön. Då började vi prata om hönshus, frigående hönor i public relations-branschen och om ägg, maken och jag. Jag namngav de första tänkta hönorna efter viktiga kvinnor i våra liv och så började jag leta efter lekstugor på Blocket.

Nu föll det sig så att Hantverkarmaken ständigt tyckte att stugorna jag hittade skulle vara omöjliga att antingen flytta eller att få in på ytan som skulle vara bra för den här typen av verksamhet vid Rörbäckens trädgård. Och då faller det sig ofta så, att när han ställer sig på tvären, då blir jag lite tvär, så lite irriterat visade jag honom en bild på en minihusvagn som var till salu och sa: Den här då?! Och han sa: Ja, varför inte?

Vagnen köptes in för en femhundring, ställdes på plats och sedan kom vintern. Under mars och april har den gjorts om invändigt och så har gården kommit på plats utanför. Hyfsat säkrad mot angrepp från allehanda rovdjur.

Nu har sex damer flyttat in och jag har äntligen mina alldeles egna trädgårdsflock. Vi ska bli så goda vänner, hönsen och jag!

De första äggen…
Varför inte gilla & dela?
error20