Skånska tuffingar

Så här års får jag många frågor från kunder som oroar sig för om växterna kommer att klara fallande temperatur och frostnätter. Självfallet är det så att det finns växter som inte tål ens någon enstaka minusgrad, utan måste plockas in i frostfritt utrymme och sedan tillbaka ut dagtid, då termometern letar sig upp över nollan igen. För att vara på den säkra sidan flyttar jag in och ut till exempel olivträd, gyllenlack och plättarna i luften (muehlenbeckia) som jag säljer i butiken ett tag till.

Men när det kommer till penséerna och alla perennerna som jag också har hemma och som står ute, eftersom Rörbäckens trädgård ju är beskaffad så att tak och byggnader är det ont om, så lever de sina liv utomhus, oavsett om det är meteorologisk vår eller vinter i april. Växterna jag köper in odlas på olika platser här i Skåne och de har levt hela sina liv i vårt klimat. De är med andra ord inte bara klimatsmarta och närodlade, de är riktiga skånska tuffingar också!

 

 

Penséer är i mitt tycke riktiga grovjobbare i trädgården. De blommar tidigt, de klarar flera minusgrader utan problem, de blommar länge, länge om man har tur och ger dem lite näring då och då och de frösår sig i singelgångar och på andra lite otippade platser, så att man kan få nya plantor som börjar blomma under sensommar, tidig höst och även nästa försommar. Varför nöja sig med denna charmör några veckor på våren tänker jag?

 

 

Min kärlek till daggkåpan ( Alchemilla mollis) har jag ju skrivit om i tidigare inlägg och inte blir den försvagad en frostig morgon i april. Lammöron (Stachys byzantina) är en annan växt med många olika värden och som jag gärna odlar i min egen trädgård. Om du aldrig gjort det, måste du prova att stryka med fingrarna över bladen och sen tror jag att även du faller handlöst för denna växt.

 

 

Även om jag ordar mycket för att se de små positiva detaljerna och för att inte hänga upp sig på sådant man inte kan påverka ändå (väder och temperatur) så blir ju även jag lite nedslagen av att kika ut efter en hård frostnatt och se mina vårblommor, som jag tänker på som gamla kära vänner jag längtat efter hela vintern, och se det här:

 

 

Senare samma eftermiddag, när temperaturen stigit någon enstaka grad, stod de ändå där lika fina som vanligt igen och jag kunde pusta ut. Jag är så fascinerad av de tidiga lök- och perennväxternas vilja att trotsa allt, att överleva till varje pris.

Fast nu kan det väl ändå räcka med snöfall, minusgrader och stormbyar? Nu vill jag att solen ska stråla några dagar i sträck, att humlorna ska surra runt öronen på mig när jag kryper omkring och spanar in våren. Jag vill att varm jacka och vantar ska kunna läggas undan för den här gången. Fast mest av allt vill jag att Rörbäckens tre prydnadskörsbär av namnsorten Shirotae ska få blomma i fred, utan att få knopparna frusna eller blommorna bortblåsta, den fjuttiga veckan de slår ut i all sin härlighet…