Om krokiga trädgårds(om)vägar

 

Det är lite speciellt att dela sin tid mellan den egna, älskade trädgården och den trädgård som ska växa fram runt butiken och som började sitt liv som jordbruksmark i träda, omvandlad till singelplan med butiksbyggnad och plank/stängsel som inhägnad. Jag slits ofta mellan de två och lite som när barnen var små och man i perioder behövdes mer hos den ena av dem, drabbas jag av stunder av skuldkänslor gentemot den trädgård jag just för stunden inte ägnar mig åt.

Under de första två åren med företaget fanns det överhuvudtaget ingen tid eller ork att ägna mig åt trädgården hemma och jag saknade nog egentligen inte det så mycket heller. Vår lediga tid upptogs helt och hållet av byggandet av företaget, butiken och ytorna runt den. Det arbetet pågår ju fortfarande, som alla ni som besökt vet, men det har gått in i en mycket lugnare fas, då vi mer känner att vi kan gör saker när tiden och lusten (och pengarna…) finns. Grundstrukturerna är i princip på plats, även om inget överhuvudtaget ser ut som det var tänkt, och nu ska det hela skötas och förädlas och växa till sig.

Hemma har jag en gammal, uppvuxen och på intet sätt perfekt trädgård. Den är lummig och härlig tack vare de gamla äppelträden och uppvuxna häckarna som bildar väggar och tak. Vi har lagt gångar och uteplatser, byggt växthus och carport och anlagt ett helt gäng rabatter som de flesta svämmar över av ett gytter av olika växter, flera placerade utan tanke på varken ståndort eller kombinationer. Det frodas ogräs mest överallt och inte blev det bättre av två somrar då endast gräset klipptes. Men! Den är vår och den är underbar, tycker jag. Längre fram kommer jag att återkomma till den egna trädgården och gå igenom den lite mer i detalj, för att visa hur jag har tänkt och gjort och också hur min trädgård har utvecklats och jag som trädgårdsmästare med den.

Kring butiken började vi, som sagt, med viltstängsel, ett plank med port och många hundra kvadratmeter singelytor. Några få grundtankar från de ritningar jag hade roat mig med innan bygget påbörjades, följde med in vid anläggningen. En långsmal gräsmatta längs planket, i vinkel en ännu långsmalare yta som i mitt huvud skulle bli en engelsk paradrabatt, buxbomsrundeln runt sälgen, som så lägligt stod mitt för butiken och bamburabatten vid entrén. Det var allt.

 

I vinkel från den långsmala gräsmattan sträcker rabatten, som skulle blivit en engelsk paradrabatt, ut sig

 

I gräsmattan planterades innan premiären tre stycken prydnadskörsbär som redan hade nått dryga tre meter mot himlen var. Sorten, som får vita blommor och en paraplyliknande krona, heter Shirotae och är en förälskelse jag fått med mig hem från mina resor till Irlands huvudstad Dublin. Jag såg framför mig vårar då träden blommar överdådigt över planket mot parkeringen och gräsmattan är full av blommande narcisser och pärlhyacinter. Efter två och ett halvt år har träden förvisso vuxit, men det är en bit kvar till målbilden, kan man väl säga… Självfallet mest för att träd tar tid på sig att växa, hur mycket jag som människa än vill att det ska bli klart nu… men även för att tillgången till vatten att vattna med där mitt i Vattenriket, motsägelsefullt nog, är aningen begränsad på grund av en för grunt grävd brunn. Det kan få långa konsekvenser när man tvingas fatta så många beslut på kort tid, som vi gjorde under hösten 2014 och våren 2015.

 

De tre Prunus Shirotae som en dag ska bilda krona över parkering och den narcissfyllda gräsmattan

 

Gräsmattan, som vi rullade ut färdig, för att något skulle se vettigt ut till premiären i slutet av mars 2015, har varit bra, men börjar nu visa tydliga tecken på att vara missnöjd med den kompakta lerjorden under. Så, någon dag när det passar, blir det till att hyra en vertikalskärare som ska lufta åt rötterna och att toppdressa med ett mullhaltigt material, som på sikt ska förbättra strukturen på jorden och därmed kvaliteten på gräsmattan. Det hade inte heller varit fel med lite jämnare intervall mellan regn- och torrperioder, så att naturen hjälpte till lite mer med bevattningen. Och som en effekt av allt detta, har narcisserna och pärlhyacinterna, som skulle bli kronan på verket, inte ens planterats än. Men vem vet, kanske händer det i år?

Som jag ser saken är det alltid bättre att göra saker i trädgården rätt från början. Gräv brunnen djup nog, luckra jorden ordentligt, rensa fritt från rotogräs innan plantering och fyll på med rikligt av kompost och gödsel, och framförallt; ha ritningen klar och beslutad och jobba sedan metodiskt efter den i uppbyggnaden, för det sparar både tid och pengar.

Men om man nu varken har tiden, lusten eller pengarna på ett bräde till att vara så himla ordentlig, får man göra det på de sätt man finner lämpliga och klarar av. Det blir en vacker trädgård av det i alla fall, oavsett om vägen dit är spikrak eller krokig, tiden kort eller längre, och därför ska jag nu avsluta detta långa inlägg, klä på mig trädgårdskläderna och bege mig till trädgården som snabbt håller på att bli min andra gröna förälskelse, för en dag fylld av kompensatoriskt arbete i form av rensning av rotogräs, luckrande, jordförbättrande, gödslande och vattnande (så länge brunnen tillåter)…

 

Majlis och kycklingarna på väg mot bamburabatten

 

Varför inte gilla & dela?
20