Och så kom våren…

 

Plötsligt en dag var den då bara här igen. Våren. Ena dagen var det rått, grått och ruggigt och det där med trädgårdslust kändes oändligt avlägset. Men så nästa dag på morgonen hade något skiftat i luften. Den var kall och nästan lite klirrande när jag gick till skoljobbet vid kvart över sju, men den var också utan tvekan vårig och fylld av hopp. Bara så där. Det kändes och luktade vår och jag var inte ensam om att märka det. Folk jag mötte såg som yrvakna ut och gick och såg sig omkring och fåglarna kvittrade undrande truddelutter i buskagen. Jag älskar när jag har sinnesnärvaron att ta in de här små nyansskiftningarna i naturen omkring mig, när jag hänger med och befinner mig just nu, inte sen, inte igår, utan NU!

I fredags valde jag att stanna hemma i den egna trädgården, även om det finns en miljon saker att förbereda i butiken inför öppnandet. Jag gick på lust, helt enkelt. Det blev krattat och uppsnyggat i en del av rabatterna och på gräset och jag kände mig mycket tillfreds med insatsen. Det blev ju extra trevligt eftersom M tittade förbi och småpratandes hjälpte till en stund också. Vilka vänner jag har!

Som ni alla märkte höll våren i sig med råge under lördagen också, och vi fick in ett rejält styrkepass i Rörbäckens nya köksträdgård till ackompanjemanget av Vattenrikets månghövdade fågelorkester. En strålande, vindstilla dag i bara tröjärmarna! Vi rullade ut massor med härlig bark i gångarna, körde jordfräs och njöt, njöt, njöt. Dottern kom cyklandes från stan med sin kompis och mackor och kaffe smakade ljuvligt. Det blev en sådan dag man lagrar i minnet länge, helt enkelt. Det blev söndagen också, även om vädret var ganska bistert. Mer hjälp från svärfar Bengt, som är företagets ständige elektriker, och från vännen K, som behövde byta ut de stillasittande studierna vid Alnarp mot lite rejält kroppsarbete… 🙂 Vad skulle vi gjort utan alla dessa fina människor vi har ikring oss?

 

Nu saknas bara avgränsande häck åt ett håll och kastanjestaketet åt det andra innan den ”formella” köksträdgården är helt klar. Ja, och så själva odlingarna också förstås! Så nu på morgonen åkte frösamlingarna fram och sorterades igenom med ivriga fingrar. Allt, allt vill jag ha och jag vill helst så det nu! För några år sedan fick jag ärva en gammal mans hela fröskatt i en vackert grönmålad hemmasnickrad låda med många fack. I den stod fröpåsarna ordnade alfabetiskt (efter latinet) och de flesta påsarnas bäst-före-datum är passerade med många år. Men det gör inte mig något. Då, när jag fick lådan, innehöll den nästan trehundra (!?) olika påsar och sedan dess är den en ständig källa till inspiration.

 

 

Det får ju erkännas att lådan under de här åren dessutom kompletterats med påsar ur min egen samling av självplockat, fått och inköpt, men aldrig använt… Förvånansvärt många frön gror trots att de blivit för gamla, så jag rekommenderar dig varmt att prova innan du förkastar påsar som har blivit liggande. Ta då gärna i rejält och så en del fler än antalet plantor du sedan tänker driva upp, för grobarheten kan ha försämrats och vissa frön vill helt enkelt inte. Så kan det bli som det blev för mig för ett par år sedan när jag försådde gamla kålrabbifrön och stod där med flera hundra prima småplantor att plantera ut några veckor senare!

Efter fröfrossan över morgonkaffet, satte jag mig i bilen och körde till en av de lokala odlare som jag samarbetar med, för att titta på vårblommor. De, liksom vi, hukade sig i kölden idag, men om ett par veckor kommer lackvioler, penséer och många andra små skönheter att möta Rörbäckens kunder i full blomprakt.