Någon gång kanske jag lär mig

I ett tidigare inlägg liknade jag skötsel och ogräsbekämpning vid ett långlopp, där jag ligger bra till i början, känner mig nöjd, men där jag alltid, plötsligt blir omsprungen och slutar på jumboplats. År efter år. Det blir så även i år, kan jag säga. Och kommer antagligen att fortsätta vara så så länge jag försöker kombinera företagandet med att vara lärare i svensk grundskola. Det blir där i mitten av maj helt enkelt för många olika saker som måste göras, skötas, deltas i och genomföras på en gång och den perioden pågår fram till midsommar. Därav det nästan månadslånga uppehållet här på bloggen.

 

 

Jag vill tro att jag nuförtiden är lite förnuftigare lagd än när jag var yngre (= sisådär fram till jag fyllde fyrtiotvå) och att jag nu har ett något annorlunda angreppssätt på dilemmat att redan ha många bollar uppe i luften när orken börjar ta slut (när jag snart ska fylla fyrtiofyra). Förr var det liksom för mig sällan ett alternativ att tagga ner, att skala bort eller att tacka nej eller nöja sig. Och så blev inte särskilt många saker särskilt tillfredsställande heller, har jag insett nu. Och inte låg jag bättre till med varken ogräs eller betygssättning heller, trots att jag skyndade, skyndade för att hinna så mycket som det bara gick.

Men nu när jag är så här himla förnuftig, då klarar jag lite bättre att acceptera att min trädgård så här års är en ovårdad djungel, när Alla Andras gräsmattor är smaragdgröna och trimmade, häckarna likaså och alla verkar ha hunnit med både ogräset, uppbindningen och piffet, lagom till de genomtänkta och sedan länge planerade midsommarfesterna. Jag klarar också att bida min tid i butiken och med den trädgård vi håller på att bygga upp där ute i Vattenriket. Det gör inte så mycket att det är rufsigt och i behov av uppstramning där heller, har jag märkt. Jag intalar i alla fall mig att jag kan hantera det och tänka rätt.

 

 

Skulle jag någon gång påpeka en brist, tittar besökaren på mig med frågande uppsyn och säger saker som att det är så charmigt i Rörbäckens trädgård, det är så personligt och jättefint och att det är så himla roligt att få se mitt lilla företag växa fram och utvecklas. Ni som besöker trädgården påminner mig gång på gång om att titta på allt vi har gjort, i stället för allt vi inte hunnit med eller ännu kommit till. Och för det är jag så himla tacksam.

Och så blir det midsommar.

 

 

Och nu börjar en annan tid, när jag stängt dörren om mitt klassrum för sommaren, och ledighet (i alla fall några av veckans dagar) breder ut sig framför mig. Plötsligt är jag där igen och tänker att nu, nu ska alla häckar klippas, allt ogräs bort och gräskanterna ska bilda knivskarpa gränser till jorden i rabatterna. Komposten ska fixas, gödningen likaså. I år SKA syrenhäcken föryngras, grusgången renoveras och nu ska även jag få det så där piffigt och färdigt både i täppan hemma och i butiken… (!?!)

Fast först ska jag förresten bara sitta kvar här vid köksbordet med mitt kallnande kaffe och ett, eller två korsord till. Eller varför inte ett avsnitt till av BBCs Garden Rescue på YouTube – det är ju trots allt ingen brådska när man har sommarlov…

 

 

 

 

Varför inte gilla & dela?
20