Det härliga med ostadigt väder

Premiärhelgens två första dagar bjöd på fantastiskt väder och löften om den värme och det ljus vi är på väg rakt mot. Och vi sträckte oss mot ljuset och tog tacksamt av de tunga jackorna och scarferna. Söndagen påminde oss sedan brutalt om att vi inte är där, riktigt än. Det småregnade och var rejält bistert stora delar av dagen för att sedan klarna upp lite grand framåt kvällen. Ja, ni minns.

 

 

Men jag måste ändå säga att för mig är det del av charmen med våren. Att inte riktigt veta hur det ska vara från ena stunden till nästa. Av och på med jackan, solglasen på näsan och sedan fram med mössan igen. Minusgrader på natten och + 18 och strålande sol på dagen. Kavlugnt vid lunch och halv orkan till kaffet. Ibland tänker jag att vårens ombytliga väder passar mig så bra för att det speglar lite av min personlighet. Ombytlig, men ihärdig, liksom.

 

 

Jag har i åratal hävdat att jag inte har någon favoritårstid, för alla har sina fördelar, men om jag tvingats välja hade det nog ändå blivit den period som infaller mellan 1 april och Kristi himmelsfärd. Det ständiga exploderandet i naturen, ombytligheten och återseendet av alla de kära vännerna; scillan, olvonblomningen, hyacinterna, narcisserna, dårörten, ormögat, prydnadskörsbäret, forsythian och sedan mitt livs förälskelse: magnoliablomningen!

 

 

Fortfarande lite kollrig av all vår, ganska uppe i varv på grund av ovanan att sköta två olika arbeten samtidigt (de flesta av er vet ju att jag är grundskollärare i veckorna och entreprenör och butiksinnehavare på all annan tid…) och inte så lite glad över att första helgen blev så enormt lyckad, blickar jag nu mot en ny helg. Det är påfyllt med vårblommor som gyllenlack, penséer, påskliljor och pärlhyacinter och en massa annat fint. Dessutom rullar det in ett par tusen krukor fräscha, lokalproducerade och klimatcertifierade perenner under fredagen. Och så har det kommit hem massor med underbara, rostiga trädgårdsdekorationer, som ska placeras ut och… Ja, ni hör: ett besök i trädgården i det närmaste kanske kan göra även er mer än lite kollriga över denna ombytliga, men alldeles underbara tid vi är mitt upp i just nu.

Oavsett om jag får se er i Rörbäckens trädgård i helgen eller om ni nöjer er med att påta runt hemma i den egna täppan, påminner jag er om att stanna upp och betrakta de små sakerna som kanske annars hade gått er helt förbi. Gå nära, zooma in och reflektera över vad det är ni får uppleva. Gör man det får man alltid en anledning att le…