Det är nu jag blir omsprungen

Fram till nu har jag, trots allt, lyckats hålla ganska bra koll på de saker jag inte tycker hör hemma i någon av mina trädgårdar. Ogräsen har liksom varit där, men de har inte varit fler eller större än att jag har kunnat tolerera dem. Eller hinna ta bort dem. Jag har känt mig ganska nöjd med mig själv att jag hunnit så mycket och att jag tagit en ganska avslappnad attityd till den rensning som inte hunnits med. Tänkt att det löser jag senare.

Gräsmattan har klippts några gånger och mellan varven hunnit bli lite smårufsig. Helt okej. Rabatterna i Rörbäckens trädgård har rensats igenom ett par gånger redan, om inte av mig, så av vännen M eller svärmor G. Växtlighet i singel har visat sig vara fixarmakens personliga ”nagel i ögat” och han rycker med en sällan skådad frenesi, så fort han får tillfälle. Så sammanfattningsvis har jag känt att jag ändå har varit herre över situationen, att det är jag som leder loppet.

Ännu bättre kändes det då jag fick en dag hemma i måndags på grund av en ögonundersökning med droppar som gjorde mig tämligen ljusskygg under stor del av den dagen. Utrustad med mina mörkaste glas och ett rynkframkallande kisande i den härliga majsolen, städade jag undan skräp mellan plattor, lyfte fram ur vinterförvaring, vattnade, planterade och grejade. Trädgårdsarbete sitter i muskelminnet för mig och det gjorde inte så mycket att jag inte såg detaljerna.

När jag egentligen bestämt mig för att lägga av för dagen, fann jag mig ändå på alla fyra med en hink. Jag hade fått för mig att om jag i alla fall ryckte de gula huvudena av alla maskrosor på hela tomten, så skulle detta drastiskt minska antalet individer i arten Taraxacum för resten av året. Mitt snabba bidrag till ett ogräsfritt kvarter, fast själva bladrosetten var kvar i gräsmattan, liksom.

Det är i sådana här stunder min förmåga att bli fixerad och känna att projektet måste avslutas till varje pris kickar in. Ungefär en miljard gula blomhuvuden senare staplade jag dubbelvikt upp på vår balkong för att blicka ut över en tomt som formligen lyste av avsaknaden av gula fläckar. Så fint det var. Så nöjd jag kände mig. Så glada grannarna måste vara.

Detta var i måndags.

Igår kom värmen på riktigt till vår del av landet och nu lyser solgula blommor i kapp med de vita fröbollarna i hela vår gräsmatta igen. So long till glada grannar…

 

 

Suck.

Det är bara att inse att det även i år blir som alla tidigare år – jag blir omsprungen av maskrosorna, de otrimmade gräskanterna, sniglarna och kirskålen. I september kommer jag att flåsa in på jumboplats och ännu en gång ömsom förbanna husets förra ägare, som tyckte att kirskålens blommor hörde till i en gammal trädgård och att det var så grönt och frodigt på tomten, och ömsom undra om jag inte bara ska ge mig och hålla med dem…

 

Halvmeterhög kirskål i syrenhäcken…
Varför inte gilla & dela?
error20

2 reaktioner på ”Det är nu jag blir omsprungen

  1. Haha i det första huset vi hade, när jag inget visste om trädgård , där lät jag kirskålen oxå frodas. Tyckte det var grönt och fint tills grannen påtalade att det där kanske vi skulle åtgärda 😉

  2. Jo, jag känner igen det där, Helene! 😀 När vi först flyttade hit grävde jag upp en massa vita morotsliknande rötter och tänkte att jag råkat sabba någon vacker plantering, så jag satte ner dem igen. När jag berättade för min mamma bleknade hon och sa: Du gjorde vad?! Det där är det värsta ogräs jorden har skådat! Det var gigantiska rötter av knölklocka jag stött på…

Kommentarer inaktiverade.