Är det bara jag som är trött?

Den här veckan är den inte bara vädret som har pendlat blixtsnabbt mellan olika ytterligheter. Jag har ömsom känt mig full av energi och lust att ta tag i allt som behöver göras innan Rörbäckens trädgård slår upp portarna nästa fredag, ömsom helt urlakad och nästan lite sjuk av trötthet. Känner du igen känslan, eller är det bara jag?

När den högst tillfälliga stormen med tillhörande ösregn drog över vår stad i tisdags eftermiddag, låg jag och sov djupt efter en förmiddag med fix och fönsterputs ute i butiken.  Mitt på dagen! Yrvaken kom jag ner i köket här hemma och såg mina fönster:

 

 

Det är då man ska träna sig i positivt tänkande och säga till sig själv att det ju var tur att det inte var här hemma jag nyss hade putsat… Vi får väl se hur det ser ut i butiken när jag kommer dit imorgon. 🙂

Efter skoljobbet både onsdag och torsdag har jag nästan rusat hem för att snabbt hoppa i trädgårdsskorna och sedan tillbaka ut med sekatör, kratta och korg i högsta hugg för en stunds efterlängtat fix i den egna trädgården. Och katten Zorro (mest känd som Totte) har glatt skuttat med.

 

 

Totte håller utkik från hängmattestolpen. I bakgrunden grannens hus och ”Damen vid dammen”.

 

 

Jag och min familj bor i ett mer än hundra år gammalt hus med en trädgård som sett många ”trender” komma och gå. Den började sitt liv som husbehovsträdgård och de gamla knotiga äppelträden som är spridda över hela tomten var (för mig) en avgörande orsak till att vi flyttade från vårt nyss färdigrenoverade hus i Färlöv och in till stan för tio år sedan. Jag har själv varsamt städat bort och fixat till allt det sjuttiotal som dominerade här när vi flyttade hit och i processen har jag hittat spår av tidigare planteringar och stenläggningar, gömda under gräs och jord efter åratal av mindre trädgårdsintresserade invånare. Men mest har jag grävt och format efter mitt eget huvud.

 

Mitt knotiga gamla Ribston-äpple sett från köksfönstret

 

Det mesta har jag skapat i stundens ingivelse och utan en plan för hur helheten ska se ut när trädgården är ”färdig” – vilket jag inte ens strävar efter att den ska bli, för det tycker jag verkar tråkigt. Det är rufsigt och det är inte alltid projekt har avslutats, men det är mitt och jag älskar min trädgård som den är.

Den är smärtsamt vacker under stora delar av året och ännu så länge ganska platt och lite småtråkig på vintern, för jag började med samma misstag som många gör – kärleken till små perenner istället för att satsa på stommen som tar tid att växa till sig. Fast ska jag vara helt ärlig är den aldrig tråkig, om man bara tittar på rätt saker. De urgamla äppelträden, till exempel.

Jag får garanterat anledning att komma tillbaka till min egen trädgård i blogginlägg framöver, men jag tänker vänta lite till och låta den vakna ur sin långa dvala innan jag visar upp den. Jag tycker att det är schystast så. Man fotograferar inte sina vänner när de precis kravlar sig bleka och yrvakna ur sex månader av vinter och mörker och postar de bilderna på sociala medier för alla att beskåda. Det är inte snällt.

Min trädgård just nu är som jag har varit den här veckan; full av energi och lust att leva, men också urlakad och egentligen alldeles för rufsig för att visa upp sig offentligt. Så jag fortsätter att krypa riktigt, riktigt nära och tittar på detaljerna ett tag till. Om det inte gör något?

 

Bergbambun och mjölkkannorna från makens morfars gård

7 reaktioner på ”Är det bara jag som är trött?

  1. Tycker du, Marie? Ibland behövs en utomstående betraktare för att man ska lyckas ändra perspektiv på vad man själv ser. Tack. 🙂

  2. Jag upplever också ett pendlande mellan energi och energilöshet… måste vara våren. Om inte annat är den bra att skylla på😂. Nu fick jag iaf fått lite energi av ditt inlägg att ut och kratta… har bara beskurit, klippt ner perennnerna och flyttat lavendel. Men krattningen har jag skjutit framför mig… kanske i väntan på att någon annan skulle göra den😉. Igår när mannen kom hem så frågade han om vi haft mullvadar i trädgården… jag hade bara grävt ner lavendel utan att kratta efter mig… kanske tillfälligt förvirrad eller så for jag bara vidare med sekatören till nästa offer… clematis och elefantgräs😂. Ha en skön helg och hoppas på mycket ☀️☀️☀️! Kram

  3. Jag känner så väl igen det där med att irra runt och göra lite här och lite där och lämna mullvadshögar efter sig… Men visst är det en härlig tid nu, Anna? Önskar dig också en skön helg – solen har de lovat, så det tror vi på! 😀

  4. Ja g tycker att du verkar pigg med tanke på att du är trött. Du kanske känner av allergin som jag gör men jag har inte din energi. Tyvärr.. Känner mig ”full ” dygnet runt..
    Ha en go helg 🙂

  5. Ja, det är ju just det – det pendlar liksom helt okontrollerat. Pigg och trött och surrig i skallen om vartannat, ibland inom samma timme. Två dagar den här veckan har jag lagt mig och ”vilat middag” och sovit som en sten i ett par timmar… Hoppas din energi kommer tillbaka och att ”fyllan” går över strax. Jag försöker att inte ta för stora grepp om saker, utan se det lilla och glädjas i det. Kryper nära krokusar och ramslök, lyssnar på kvittret och känner mig nöjd om ett par kvadratmeter blir räfsade och piffade. 🙂

Kommentarer inaktiverade.